Hedersmedlemmar

Jag har under många år varit engagerad i Cocker Spanielklubben, först inom Västra avdelningen och senare inom huvudstyrelsen. Att vara engagerad och få jobba i en förening är väldigt givande, men kräver också tid. Det ligger många timmar och mycket arbete bakom varje verksamhetsår. I Västra avdelningen var mina uppdrag: 1998 t o m 1999 sekreterare, år 2000 kassör, vice ordförande 2001 t o m 2002, ordförande 2003 – 2005, 2007 samt 2017, 2018, 2019. År 2020 lades avdelningen vilande p g a att det inte fanns intresse för arbete i styrelsen. Det var väldigt inspirerande att sitta i Västra avdelningens styrelse. Lärorikt och trevliga ”kollegor”. Vi arrangerade utställning varje år. De flesta gångerna, sedan 1988, på Ale BK i Nödinge, där Pia Lilliesköld, var engagerad. Vi fick genom henne möjlighet att använda klubbhuset där vi kunde fixa enkla måltider samt fika. Pia var också ordförande i västra avdelningen under många år. På Ale BK hade vi också aktivitetsdagar, då medlemmarna fick pröva på viltspår, nose work, agility, lite jaktträning, ringträning, mm. Inte att förglömma Västsveriges Snabbaste Cocker. När Cocker Spanielklubben fyllde 40 år, 2018, lät Västra avdelningen göra en stor tårta till den årliga utställningen i Nödinge. Mycket uppskattat av utställare och besökare. Vid My Dog, på Svenska Mässan i Göteborg, representerar avdelningens medlemmar klubben. Huvudstyrelsen Revisor 1999 Valberedningen 2010 och 2017. Sekreterare fr o m 2011 t o m 2016. Första året med Monica Forsander som ordförande och därefter Stig-Olov Olofsson. Praktiskt med ordförande och sekreterare på samma plats… men det är klart att det blev ibland väldigt mycket arbete. Det är dock svårt att inte engagera sig när man tycker att ”jobbet” är roligt.

Min första hund fick jag när jag var 17 år. Det var en treårig dvärgpinschertik. ”Mitzi”, som hon kallades, var en tuff och mycket trevlig liten hund. Hon levde ett gott liv och blev 15 år gammal. När Stig och jag gifte oss stannade ”Mitzi” kvar i mitt föräldrahem. Längtan efter en egen hund blev stor och 1969 köpte Stig och jag en dvärgpudelvalp. ”Corina”, blev inte någon dvärgpudel, snarare något av en mellanpudels storlek. Unga och impulsiva som vi var hade vi inte kollat upp kenneln ordentligt och hade ju ingen aning om vad som fanns i stamtavlan, en sådan hade hon dock. ”Corina” var en otroligt snäll hund. Hon blev 14 år. ”Mitzi” tog hand om ”Corina” från första stund, det var hennes valp hela livet. Underbart att se. Åren gick och 1987 bestämde vi oss för att skaffa hund igen. Efter att ha tittat på några olika raser föll valet på Cocker Spaniel. Något som vi inte ångrat. En hanvalp kom till oss. Tyvärr blev han bara fyra år. Vitahotellets Herr Wallenberg, ”Robin” född 6 februari 1991 blev vår nästa cocker. En otroligt snäll hund. Han ställdes ut en del med lite blandade resultat och fick cert i Tjolöholm 1993 för engelske domaren John Thirlwell. Efter att ha haft cocker spaniel sedan 1987 kände vi att vi ville börja med uppfödning. 1995 godkändes kennelnamnet Guldkulan, de flesta förstår säkert var namnet kommer ifrån.

SE U(U)CH Vitahotellets Pang Pang Bom, ”Kulan” hade vi först hade på foder. När hon sedan blev vår fick hon två kullar hos oss. Den första, och vår första kull, föddes i november 1997. Pappa till kullen var Northworth Plain Memories. Hennes dotter, SE U(U)CH Guldkulans Crash Boom Bang, ”Bonnie” fick en kull med vår importerade Amberway Action Man, ”George”. Vi behöll Guldkulans Tänt Var Det Här, ”Tindra”. Hennes dotter, Guldkulans Pang I Bygget, ”Perla, ägd av Dolores Elofsson, fick i sin tur SE VCH Guldkulans Super Pang, ”Siri”, som nu är drygt 11 år. ”Siri” fick tyvärr endast en kull med bara tre valpar. Vi hade tänkt ta en kull till på henne, men tyvärr fick hon livmoderinflammation. Till vår stora sorg har vi inte någon avkomma efter henne. Det blir inte alltid som man tänkt. SE VCH Guldkulans Shine A Light ”Kajsa” är vårt brokiga lilla yrväder som sätter fart på tillvaron. Hon är smart, snabb och var den av våra hundar som först blev viltspårchampion. Hennes syster Guldkulans Blue Lavender, ”Agnes”, ägd av Christine Tinder, blev viltspårchampion 2015 och i Älvkarleby 2015 blev hon klubbmästare. Vi har haft många underbara hundar, som vi aldrig glömmer, några av dem: Samcock’s Starry Face, hennes dotter Guldkulans Amber, avkommor efter henne, samt SE U(U)CH Cobarn Brilliant Guldkulan Girl med avkommor bl a Guldkulans Black Ariane. Alla våra ”änglahundar” vilar här hemma i vår ”rhododendrondal”.

1996 var vi ett sällskap från väster som, med Anders Carlsson som ”reseledare”, åkte till England och Skottland. Vi besökte då flera av de största kennlarna där vi fick träffa många av den tidens mest meriterade hundar. På Canigou träffade vi förstås BIS-vinnaren på Crufts, Ch Canigou Cambrai. Där fanns också en boxer som hela tiden skulle sitta i mitt knä. På Weirdenekenneln fanns flera fina hundar. Där blev vi jagade av en stor gås. Stig räddade sig in i bilen ”i sista stund”. På Lynwaterkenneln visades, på löpande band, upp minst 50 hundar från fyra månader och uppåt. Lochdenekenneln var en fantastisk upplevelse med den vackra skotska naturen och de fina hundarna. Vilken upplevelse det var. Minns den som igår när jag läser Anders reportage ”The Swedish Invaders” i cockertidningen nr 4 1996. Vi har senare besökt många kennlar i England och Skottland och importerat ett antal hundar som vi har varit mycket nöjda med: Lochdene Cover Story, Amberway Gold Bangle, Amberway Action Man, Canigou Hope for the Future, samägd med kennel Vitahotellet, Totenkopf Lagenfeld, samägd med Jazz Up’s kennel, och SE VCH Helenwood Starplayer, ”Simon” . Av dessa finns nu endast ”Simon” kvar i livet. Han är en underbar hund som älskar att ligga på trimbordet och bli kammad.

Vi, Agneta och jag, köpte vår första hund 1969. Det var en svart dvärgpudel, en tik som vi kallade Corina. Hon var mycket snäll och trevlig, om än lite nervös. När vår son föddes blev han en vän som hon alltid ville vara nära. Corina blev 14 år gammal. Det var en stor sorg när hon lämnade oss. Åren gick och 1987 bestämde vi oss för att skaffa hund igen. Det blev en cocker spaniel, som tyvärr bara blev fyra år. Vitahotellets Herr Wallenberg, ”Robin” född 6 februari 1991 blev vår nästa hund. En väldigt snäll och trevlig hane. ”Robin” stod modell för placeringshundarna jag gjorde till Västra avdelningens utställningar. Jag har fött upp en kull under kennelnamnet Tändkulan. 

I april 2015 gick jag en kurs i Viltspår för domare Inger Skoglund, Bojetorpet, Väne-Ryr. Det var en kurs som Västra avdelningen arrangerat. Jag upptäckte då att den var väldigt givande för mig och framförallt för våra hundar. Jag började lägga spår här hemma för att träna hundarna samt har gått en mer avancerad kurs i SSRK:s regi. Våra nuvarande hundar är viltspårchampions.

Västra avdelningen Var suppleant 1993 – 1994. Vid årsmötet 1995 vald till ordförande och var så till och med 1997. Fr o m 1998 och många år framöver ingick jag i valberedningen. Var också revisor 1998. År 1997 arrangerade Västra avdelningen Club Show. På den tiden fick lokalavdelningar ansöka hos huvudstyrelsen om att arrangera denna officiella utställning. Det ändrades senare att övergå till huvudstyrelsens ansvar eftersom det inte fanns intresse från avdelningarna att ordna utställningen. Vi fick, efter strul med bokad lokal, chefen att ge vika för personalen som inte ville ha hundar i lokalen, hyra Kungälvs Folkets Park. Det var en prövning att plötsligt stå utan lokal. Som väl var fungerade allt mycket bra. Domare Keith och Judith Costello. 123 hundar var anmälda. Varit med vid My Dog så gott som varje år sedan arrangemanget startade. Fixat material och vi i väster har hjälpts åt med att färdigställa montern. Mycket arbete både före och efter, men så trevligt att vara med och representera vår fina ras. Besökare har gärna kommit tillbaka år efter år och till och med känt igen våra hundar. Åren innan My Dog startade bjöd Västra avdelningen alla besökare vid cocker-ringen på kaffe och pepparkakor, vilket var mycket uppskattat. När jag inte suttit i styrelsen, har jag varit behjälplig vid västra avdelningens årliga utställning och andra arrangemang.

Huvudstyrelsen 1999 Ansvarig för medlemsregistret, utanför styrelsen och under åren 2000 t o m 2006 som suppleant i styrelsen med ansvar för medlemsregistret. På den tiden hade vi drygt 1400 medlemmar. Mycket arbete, men också väldigt trevligt med all kontakt med nya och gamla medlemmar. Det var för mig angeläget att nya medlemmar inte skulle behöva vänta på besked om medlemskap. Medlemskort fanns inte på den tiden och utskick skedde med brev. Invaldes som ordförande 2012 och hade den posten t o m 2016. Under denna tid hände mycket. Bl a tillkom nytt raskompendium. Arbetet med RAS påbörjades. En kompetent avelsgrupp gjorde ett fantastiskt arbete. Cockerns färger blev en lång historia, mycket omdiskuterat. Problem med SKKs datasystem gjorde att det tog väldigt lång tid att få ordning på hur de skulle gå tillväga med registrering av färger och icke godkända färger. Tillkom Nya riktlinjer för blivande exteriördomare på cocker spaniel. Club Show 2011 t o m 2017 hölls i Västerås. Kvällen före utställningen samlades styrelseledamöter för att iordningställa utställningslokalen, fördela priser mm. Det var mycket arbete men ofta fick vi hjälp av medlemmar i klubben och ibland deras valpköpare. Eftersom Agneta var sekreterare 2011 följde jag självklart med även då för att hjälpa till. Efter utställningen var det att ”röja upp”. Barn med hund Jag fick varje år äran att döma Barn med Hund. Det var väldigt roligt att se dessa unga stjärnor visa sina hundar.

Tilda Benon var en mycket duktig handler till ”Sacha” vid ClubShow 2016 Det finns otroligt många roliga och fina minnen att tänka tillbaka på, ex när ”Kulan” blev fullcertad, som det hette på den tiden. Då försökte vi lura uppfödaren som inte gick på det. Anders Carlsson hade redan haft kontakt med annan utställare som berättat att ”Kulan” fått cert. Det blev inte som vi hade tänkt… men en jättegod tårta väntade oss på Vitahotellet. Guldkulans Miss Saigon, ”Majas” sista utställning var i Västerås 2015-10-03 där hon vann en tuff veteranklass och blev sedan BIS-veteran. ”Maja” var dotter till SE U(U)CH Cobarn Brilliant Guldkulan Girl och Fendrove Razzle-Dazzle with Claramand. ”Maja” lämnade oss 29 augusti 2019. Vid ett tillfälle, på väg till utställning, med ”Kulan”, ”Robin” och Vitahotellets Gnistfågel i bagageutrymmet, där vi också hade vår väska med bl a smörgåsar, behövde Anders Carlsson och jag gå ut och ”lufta på oss lite”. När vi kom tillbaka var det kalas i bilen. Kulan och Gnistfågeln hade öppnat väskan och smaskade i sig av det som fanns. Robin däremot fick inte vara med. Han satt i ett hörn och såg väldigt ledsen ut. Ingen av de två tjuvarna blev dålig efter kalaset. Ett annat, i efterhand, roligt minne var när vi, på väg hem, i ett förfärligt regnväder fick bensinstopp utanför Trollhättan. Anders Carlsson, vi samåkte ofta, och jag gick ur bilen så fort vi såg en bil komma… men det kom inte många. Agneta satt i bilen och gapskrattade åt oss, två genomvåta, viftande figurer i mörkret, men som syntes väldigt tydligt när en bils strålkastare lyste upp oss. Efter en lång stund kom en bil med två unga män. De var så vänliga och gav oss en tom bensindunk som vi kunde använda…. och åkte vidare. Så småningom stannade en bil med en familj som skulle till Trollhättan. Jag fick åka med, tanka och blev körd tillbaka. Jag tog givetvis reg numret på bilen och skickade en fin blombukett till den vänliga föraren som inte ville ha betalt. Det har varit många roliga år i hundvärlden och det är otroligt givande att arbeta ideellt. Det blir en fin sammanhållning och väldigt trevligt att träffa vänner från när och fjärran vid olika arrangemang. Har upplevt samma sak i mitt engagemang inom bandysporten.